Jamen hörrni, varför ändra ett vinnande koncept!? Därför är våra advents-gästbloggar är tillbaka! I år kommer vi lägga lite fokus på att sprida paddelinspirationen geografiskt, för att ni och vi kanske ska få upp ögonen för en ny paddelvänlig plats. Fly undan decemberstressen för en stund och dröm er bort till nya kajakäventyr.
Vi välkomnar med glädje Decembers tredje gäst-bloggare! Evelina har jobbat hos Kajak & Uteliv de två senaste sommarsäsongerna men har nu rullat vidare för universitetsstudier. Ta fram något gott att dricka, sjunk ner i fåtöljen och låt dig nu hänföras av vad som kan väntas av ett besök i Nordnorge:s paddelvatten.
Jag vet inte hur det är med er – men Norge, av någon anledning har det där landet som ligger klistrat alldeles bredvid oss, inklämt mellan Atlanten och Skanderna, varit något av en bortglöm pärla en stor del av mitt liv. Man ska åka till Nya Zeeland för att se berg, fjordar och hav, så långt bort man kan komma på klotet från där vi är. Samtidigt som vi har allt det precis här uppe i vår fjällhöga Nord, bara några få timmar västerut. Vansinne!
Det tog en stund, men 24 varv runt solen senare fattade jag det och flyttade till Tromsø, högt upp i Nordnorge. Jag lämnade den underbart solvarma skärgården i Gräddö som byttes mot något helt annat. Låt mig ta er med till bergens, havets och brunostens land.
Jag var förväntansfull som ett litet barn på julafton inför den första paddelturen i mina nya hemmamarker. Vägen slingrade sig fram som en dubbelvikt huggorm och ledde mig fram till Ersfjorden, ett välkänt paddelmål i området tack vare vyerna och vildmarkskänslan som infinner sig trots närheten till staden, knappa 30 minuter bort. En frisk, saltstänkt vind mötte mig när jag klev ur bilen, några måsar skriade högt upp och fjorden öppnade sig i all sin majestät. Det är slutet på vägen, därifrån och vidare tar sig bara någon med en flytande farkost.
När man paddlar ut i den vidsträckta vattenmassan har man endast sällskap av en och anna eka eller fiskebåt, sjöfåglar och ja, har man tur kanske val eller späckhuggare. Bergen reser sig brant och högt på var sida, och får den drygt kilometerbreda fjorden att verka liten i jämförelse. Jag paddlade ut i motvind och eufori, kände vågorna gunga mig och det salta vattnet stänka i ansiktet. Vattenfallen, det azurblå vattnet, allt liv som klänger sig fast vid klipporna samt de ständigt skiftande perspektiven när ett nytt berg kommer i synfältet gör att det aldrig blir tråkigt. Längs vägen finns flera möjliga stopp, det är lätt att göra turen så kort eller lång som man känner för och efter någon timme gick jag upp för lunch och för att beundra utsikten från en högre punkt. Trots att stadslivet ligger en halvtimmes bilkörning eller bussresa bort, kunde man lätt tro att man var den sista människan i världen här, med bara vågornas brus som bakgrundston.
Sedan dess har det blivit många turer, av många olika slag. Bara att paddla med utgångspunkt i staden kan vara en mäktig upplevelse; en stilla kväll i november med stjärnklar himmel och norrskenet dansande är det inte mycket man kan klaga på. Det är lätt att göra det mer fartfyllt också; när vindarna blåser längs kusten får man vid rätt riktning fin surf i Grøtfjord, en timmes körning bort, eller rockhopping på de exponerade öarna vid Sommarøya. När havet är lite lugnare kan man ta färjan ut till någon av de stora öarna längs kusten, som Vengsøya eller Sandøya, och paddla sig en magisk tur tillbaka samtidigt som det är möjligt att kombinera med vandring och toppbestigning på öarna som sticker upp som spiror ur havet. Om man inte hinner ut dit, finns det fler pärlor att upptäcka på närmare håll; med utgångspunkt på västsidan av Tromsøya kan man paddla ut till öarna Grindsøya och Håkøya, där jag till min stora förtjusning blivit förföljd av nästan ett dussin sälar och ofta stöter på havsörn, ibland så nära som 20 meter bort.
Är man som jag och har svårt att välja – berg eller hav? – finns det få ställen jag varmare skulle kunna rekommendera att paddla på. Det ställer lite mer krav på dig som paddlare med vågor, svåra landningsställen, strömmar och kallt vatten och klimat, men belöningen är något utöver det vanliga. Det är något speciellt med att vara omgiven av stilla, snötäckta toppar och själv flyta fram nedanför och mitt ibland dem på det vidsträckta havet. Att få toppa upplevelsen med djurmöten, norrsken eller kanske midnattssol – och ja, brunost, såklart.
– Evelina Silokangas
